Trött men pigg?

Kroppen känns konstig. Den är pigg men ändå trött. Den har energi men är utmattad. Det är väl så det blir när man tränar 27 dagar på rad. Även om jag nu missat två pass. Det är bara tre pass kvar på FF och idag gjorde vi samma övningar som vi gjorde dag ett. Jag kan lova att det har hänt grejer! Plankan som jag förut gjorde på knä gör jag nu på tå och klarar att stå en minut. Kanske mer om jag riktigt pressar mig. Knäböj med tjugo kilo extra var heller inget problem även fast det var tungt. Det känns helt fantastiskt! :)

Maten flyter på. Adam har fått gå ned i kaloriemängd då hans resultat inte var som önskat vid senaste invägning. Jag kan dock säga att det syns på honom och känns när jag kramar om honom att han har minskat rejält! Dessutom är han inte lika mjuk att luta huvudet mot längre, synd det ;) Den senaste invägningen som var för en vecka sedan var positiv för mig: -1,6 kg. Jag var lite besviken men ändå nöjd. Efter att ha mätt - 8 cm runt magen försvann besvikelsen och byttes mot glädje :)

Humöret och orken åker upp och ned. En del handlar så klart om att det är lite mat och mycket träning. En annan del är att jag har varit dålig på att hantera min stress det senaste. Nu känns det bra men det cirkulerar som vanligt mycket tankar i mitt huvud om plugget, jobbet, min framtida yrkesroll, min fortsatta viktnedgång och mycket mycket mer. Det är tur att jag har människor runt mig som håller mig på jorden när mitt huvud får mig att sväva iväg eller krypa ned under mark. Tre träningspass kvar på FF och nu är det inte dags att ge upp. Maten ska skötas och träningen ska vara hård. Maj - here I come!

Oh Happy Day!

Träningen har börjat fungera och jag har verkligen insett att ska jag gå till gymmet kan jag lika gärna ge 100%, vad är annars poängen?! Så de senaste dagarna har jag satsa hårdare och det har känts riktigt bra :) Dock har Adam och jag märkt att det är jobbigare att träna på morgonen, kroppen har liksom inte riktigt vaknat. Det är lite tråkigt då vi föredrar att träna på morgonen för att ha det avklarat men det får nog bli lite fler framskjutningar av träningspassen framöver så vi kan köra riktigt hårt!

I övrigt så försöker jag idag få lite pluggande gjort. Måste läsa om substantiv till engelskan imorgon, längesen jag läste något så tråkigt :P Men men, jag ska ta mig igen om det och sedan även ta mig an fonetiken eftersom det är prov i det på fredag. Imorgon blir det skola hela dagen och sedan dubbelpass, Cissi drar med mig på box igen. Tusan att jag träffade henne på gymmet förut, jag som hade tänkt avboka ;)

Vändning!

Nu har det hänt grejer! Jag har varit väldigt trött och gnällig det senaste men idag kom äntligen vändningen! Eller kanske rättare sagt igår. Underbara Cissi och jag tog oss ut på långpromenad igår kväll och jag tog mig för första gången upp för strupen på Billingen. Det var tufft men det gick! På toppen gick vi en vända och sedan ned för andra backen och det var där någonstans jag kände att jag äntligen var pigg. Efter 11 dagar med trött huvud släppte det till slut och jag kände mig glad! Det är rätt underligt hur kroppen fungerar och jag har varit med om något liknande tidigare då jag hade ångest och tog en två timmars promenad och någon gång efter en timme insåg jag att jag log och klumpen i bröstet släppt. Promenader är helt enkelt mitt livselixir.

I tisdags var det första invägning för Fitnessfighten (FF) och jag hade gått ned så mycket som 3,6 kg och tappat 3 cm runt magen!!! Jag var helt chockad och trodde knappt det var sant. Jag som hade stått över träning en dag, varit ständigt trött och inte gjort cardion fullt ut. Det är vansinnigt vad kroppen kan förändras på 10 dagar! Att sedan få höra att det är mellan dag 10 och 20 som störst förändring sker så ger det en glimt av möjligheten kunna gå ned 10 kg, på en månad. Det jag inte vågade tro på. Ikväll är det dessutom dags för första dubbelpasset (spännande med tanke på att jag inte tränade igår :P) och äntligen ska Cissi och jag köra box. Jag har verkligen saknat dessa pass, det är så skönt att slå ut lite frustration och verkligen ta ut sig. Skadar ju inte att få äta lite extra heller ;)

Idag är det dag 12 av 30 under FF och första gången jag kände att jag tog ut mig på cardion och endorfinerna kickade in. Det var underbart! Min käresta var lite tvär att gå upp tidigt imorse men han kämpade på han med och jag vet inte riktigt vad jag hade gjort utan honom. Han har fixat maten och stöttat mig. Han är verkligen fantastisk min älskade Adam <3

Tiden den går

Nu är vi inne på dag 9 av 30 på Fitnessfighten. De första två dagarna var hemska! Vi höll på att bli tokiga här hemma med all vägning, räkning och förvirring. Det har blivit bättre och bättre dock så nu går det rätt bra :) Jag har missat träningen en dag för jag var rosslig i halsen och nu har det satt sig på näsan man jag ska fortsätta träna och försöka "blåsa ut" det. Fungerade bra idag tills nu på kvällen :P 

Påsken har passerat och jag har inte ätit något dåligt och jag är så stolt :) Det har egentligen inte varit jätte svårt. Visst, jag satt och stirrade på godisskålen hemma hos mamma men jag hade ju redan bestämt mig så då var det inget problem! Det var ju dock mindre roligt att äta köttfärssås och spaghetti när de andra åt påskbuffé men jag tog mig iaf ett ägg (endast äggvita så klart ;)). 

I övrigt så tycker jag att min kropp svarat bra på kost och träning. Det känns som kroppen slankar av, blir starkare och helt enkelt fungerar bättre. Humöret har svingat, energinivån lika så men jag känner att jag börjar bli mig själv igen! Jag är känslosam vanligtvis så det är ju fullt normalt att vara det nu. Hormonerna svallar för fullt och kommunicerar allt som händer i kroppen, det är väldigt skönt att allt verkar vara som det ska igen!

Imorgon är det dags för första vägningen och jag är så spänd för resultatet, håller tummar och tår!

Slut på socker

Nu är det slut. Inte i skåpen men i munnen.
Ångesten har funnits där länge nu men den lättade när jag kom igång och tränade i december. Den har kommit tillbaka på grund av en sjukperiod följt av stress och alldeles för mycket tankar. Ångest var massiv. Jag är less på det så nu är det slut på det.

Efter en vecka borta från hemma och träning är jag nu redo (men rädd) att ta mig an mitt livs största utmaning - Fitnessfighten. Den startar imorgon och jag vet inte riktigt vad jag väntar mig. Jag skulle vilja sätta mitt mål så högt som tio kilo. Men jag vill dels inte sätta ett mål som väldigt få klarat hittills i FF och dels är "en hälsosam" viktnedgång 1-1,5 kilogram i veckan, alltså 6 kg på en månad. Den känns som ett bra mål men jag vill mer. Det är här ångesten sätter in igen.

Jag skulle kunna köra utan ett mål.
Jag skulle kunna njuta av processen till ett hälsosammare liv.
Slutligen är dock mitt mål viktnedgång så vad ska jag göra?

Jag ska gå ned 5 kg och vill gå ned 10 kg.


Där, nu bestämde jag mig. Bra!